29 juni - Överraskningarnas kväll

Inga langustrar eller andra mystiska ting uppenbarade sig den här morgonen. Det var ju nästan lite synd, du! Men det är klart, det kan inte vara spännande hela tiden!
 

Vi seglade mot Makarska i arla morgonstund och lämnade sagobyn bakom oss.


Den här båten kanske du känner igen? Japp, det är samma som tog upp platsen i Zlarin häromdagen. Den är brittisk-ägd och går att hyra om man har lust, bara så du vet. Den var med oss till Hvar och en bit på väg mot Makarska.
 


Jag gissar att det är ett krigsmonument som står på en av sluttningarna.


På eftermiddagen kom vi fram till Makarska stad. Då hade vi åkte längs med Biokovobergskedjan och rivieran ett tag.
 

Det blåste rätt så bra och vi fick höra att Boravinden låg i bakhåll.

I Makarska stad tog jag en liten promenad med de som ville. Här är lite bilder från vår promenad.


Solcellsdriven parkeringsautomat! Smart grepp.


Det var ungdomshandbollsturnering så det var många ungdomar och utsmyckningar i stan.


Jag hade hoppats att man ändrat öppettiderna på Malakologiska museet i Franciskanerklostret, men icke. Det var bara öppet två timmar på förmiddagen. Så himla trist, alltså!


Vi smet in i klosterträdgården iallafall, för grinden var öppen.


Jakarandan blommade för fullt med sina blålila blomklasar.

Den röda kanna-arten Arrowrot (Canna indica) bar både blommor och frukt.


Från klosterpark till stadspark med krigsmonumentet smyckat med blommor

Idag hade vi Kaptens middag. Den var lite annorlunda än den jag är van. Kanske lite mer lågmäld men inte mindre trevlig för det. Det blev middag, musik och lite dans - och några överraskningar faktiskt.


Vår barman Darko hällde upp mousserande vin som vi blev bjudna på till välkomsttalet.


Sedan kom kaptensbröderna Dominique och Tom(islav) med sin mamma emellan sig tillsammans med kompisen Rade som också är kapten. Alla kaptener var klädda i uniformer vilket ju var himla trevligt!
Och så bjöds vi på ännu en överraskning - Soparnik, ett traditionellt bröd som har ätits sedan medeltiden i Omiš (26 km SÖ om Split) där de kommer ifrån. Deras mamma hade bakat det. Det var fyllt med mangold och supergott, tyckte vi alla!


Den första biten tar alltid pappan i familjen, sedan får vi andra ta. Brödernas far fick även första dansen med mig även om det nog egentligen skulle ha varit Kapten Tom som skulle haft den (enligt honom själv).

Ja, det blev ju en spännande dag det här också. Och det är ju alltid kul att bli överraskad själv. Det händer ju inte alltför ofta! Mera (positiva) överraskningar till mig, tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0