18 januari - Skannat in analoga foton
Oj, vilken dag. Jag började skanna in bilder från den analoga tiden. Letar bilder till mina memoarer men har även lite andra projekt på G. Men herregud vilken tid det tar! Jag tycker inte att jag hann med så många bilder trots att jag satt från morgon till midnatt! Och efter allt slit vore ju trist att inte visa NÅGRA på bloggen, så varsågod!
Några foton från mellanstadiet. Som ni ser var jag (i mitten i grå väst och byxor) teaterapa - med penisavund - redan som ung person. Jag minns inte vad vi spelade men en prins och en prinsessa var inblandade kan jag se. Och Anette f d Wikvist, påminde mig om att det var Uffe Holm och hans dotter Annsofie (som senare blev en i Fyra stolar), som var regissörer och att vi visade upp för hela skolan. Kan inte för mitt liv förstå varför jag glömt det! Eller jag kanske har förträngt det?
Passar på att speciellt tacka Agneta Byrmo som var vår lärare i 5:an och 6:an (se bilden i mitten längst ner). Du har alltid varit en av mina förebilder!
Blandade bilder på mig själv. Vad gäller gitarrspelande blev faktiskt mandolin mitt första instrument före piano - och i tonåren försökte jag mig på elgitarr. Vi startade bandet Äggskal (haha ja det var under progtiden när banden hette t ex IQ 55 och Elake Måns, så varför inte Äggskal liksom?) och tränade i Ekholmsskolan, men vi gjorde aldrig någon karriär. Jag får erkänna att talang för gitarrspelande aldrig infann sig. Det stannade vid introt till Smoke on the water, kan man säga haha
Martina är både stor och stark! Från att själv ha varit bäbis (överst i mitten) har hon nu två egna barn! Och jag förstår varifrån Albin har fått sitt intresse för traktorer... Ja, inte så mycket från Lasse utan mer att Martina fick åka med Carola och Tore i deras traktor i Västerlösa. Hm, kanske Albin kommer gilla att fiska också?
Per kom in i mitt liv 4 mars 1988 och varit en stor del av mitt (och barnens förstås) liv sedan dess, minsann! Inte nog med att han är pappa, han är morfar också! Flickorna på bilden är Martina och Milla, så klart!
Blandade bilder på mig själv. Vad gäller gitarrspelande blev faktiskt mandolin mitt första instrument före piano - och i tonåren försökte jag mig på elgitarr. Vi startade bandet Äggskal (haha ja det var under progtiden när banden hette t ex IQ 55 och Elake Måns, så varför inte Äggskal liksom?) och tränade i Ekholmsskolan, men vi gjorde aldrig någon karriär. Jag får erkänna att talang för gitarrspelande aldrig infann sig. Det stannade vid introt till Smoke on the water, kan man säga haha
Fotot i mitten är från 1978 och mitt första riktiga jobb som Barnflicka i Nykil (om man inte ska räkna Dagens Nyheter/Majblomme/jultidningsförsäljare och reklamutdelare). Och se så stiliga vi är, lillebror Fredrik och jag. Notera också att jag har haft på mig leopardmönstrat. Detta inträffade i början av 90-talet och har inte upprepats därefter. (Jag tar heller inte på mig Liberos blöjbyxor på huvudet) och längst ner till höger är från Unga Örnars ridläger där jag var mat-tant två år i rad. Hur kul som helst och något jag minns med värme!
Martina är både stor och stark! Från att själv ha varit bäbis (överst i mitten) har hon nu två egna barn! Och jag förstår varifrån Albin har fått sitt intresse för traktorer... Ja, inte så mycket från Lasse utan mer att Martina fick åka med Carola och Tore i deras traktor i Västerlösa. Hm, kanske Albin kommer gilla att fiska också?
Per kom in i mitt liv 4 mars 1988 och varit en stor del av mitt (och barnens förstås) liv sedan dess, minsann! Inte nog med att han är pappa, han är morfar också! Flickorna på bilden är Martina och Milla, så klart!
Studiofoton från slutet 1990-tal/början 2000-tal.
År 1972 fick jag min första kamera så det finns många fler kort att gå igenom, men alla skannas inte in. Sjävklart är det roligt att jag har tagit så många kort. Bilder är bra när man ska minnas! Men om alla skulle digitaliseras skulle jag behöva obegränsat med tid och lust för det första, men sen vet jag inte vad jag ska ha dem till riktigt...
År 1972 fick jag min första kamera så det finns många fler kort att gå igenom, men alla skannas inte in. Sjävklart är det roligt att jag har tagit så många kort. Bilder är bra när man ska minnas! Men om alla skulle digitaliseras skulle jag behöva obegränsat med tid och lust för det första, men sen vet jag inte vad jag ska ha dem till riktigt...
Kommentarer
Trackback
