15 januari - Nämen, är det möjligt?

Ja, idag åkte jag in till Kungsgatans vårdcentral i Linköping för ett besök hos diabetssköterskan Matilda. Jag vet ju att jag misskött mig på grund av okunnighet och att inte se diabetes som en sjukdom, enbart ett livsstilssymptom. Nåja, det är det ju, men det är ett skapat sjukdomstillstånd som behöver vårdas, om du förstår vad jag menar. Jag som pluggar så himla mycket, har missat att plugga på det här ämnet.

Besöket startade med provtagning av långtidssocker som visar ett genomsnittsvärde på upp till åtta veckor, plus glukosvärdet när jag kom.

Och så fick jag erkänna att jag:
1. missuppfattat signalen med illamåendet och tolkat det som att jag behövde mer mat - men insett i början av december (när jag kollat med glukosmätaren) att jag istället behövde mer insulin och först ändrat matrutinerna. Det betyder att jag legat på alldeles för högt sockervärde ett helt år.
2. inte motionerat regelbundet utan att det bara har varit promenerande i jobbet.
3. upplevt tillstånden hypoglykemi, hyperglykemi och ketacidos (som jag skrev om häromdagen).
4. att jag beslutat mig för att ta en Mindiab på kvällen efter att ha vaknat med ett glukosvärde på över 13 flera dagar i rad.


Med utbytt nålhållare kunde jag gå till Åhléns och köpa tre tröjor för halva reapriset innan jag åkte hem och, med arganoljetäckt hår i plasthuva, lagade nötgryta med färska champinjoner som serverades med rostade grönsaker och som extra bonus, västerbottenchips!

Men så berättade jag också om förändringarna, som att jag:
1. slutat äta något var tredje timme per automatik. Däremot tar jag ett par körsbärstomater eller någon annan grönsak mellan huvudmålen.
2. gått över till mer LCHFbaserad kost med fisk som dominerande inslag.
3. inte äter efter klockan 8 på kvällen.
4. gått över till alkoholfritt sedan 31 december.
5. skaffat en minicykel som jag cyklar 1 km på innan frukost varje dag sedan 2 januari.
6. sett att glukosvärdet (sedan en vecka) ligger på under 7 på morgonen, ett okej värde.
7. sover hela nätterna.
 
Så gick vi då till mina värden som var klara på datorn.
Glukosvärdet kl 08.30, d v s drygt två timmar efter frukost: 7,7
HbA1c (långtidssocker) +55 vilket motsvarar ett genomsnittligt värde på 7-9 i glukosvärde
 - Men det är ju nästan bra, utropade jag.
- Ja, och du har sänkt värdena sedan sist du var här! Så fortsätt med det du har börjat med!

Så innan jag gick hade vi kommit fram till att jag har bra koll på läget, att LCHF är rätt väg för mig och att det är okej att äta äpple och päron ( frukter som innehåller fibrer), att minicykeln inte är så dum, och jag fick lova att inte kolla glukosvärdet mer än en gång i veckan (jag var visst lite manisk där). Och eftersom jag berättade om mitt mål för 2014 - att "bota" min diabetes - får jag komma på ett besök redan i april, för att få feedback. Då har det gått ett kvartal.
 
Och vet du vad? Mitt blodtryck ligger inte längre för högt - 115/80 räknas som lågt. Väntar besked från min husläkare för det kan innebär att blodtrycksmedicinen ska bort! Så himla spännande att ta tillbaka makten över kroppen, du!

Mer om långtidssocker kan du läsa här: http://www.diabeteshandboken.se/inneh%C3%A5ll/10.-vad-%C3%A4r-ett-bra-hba1c-13754543#ind

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0