21 februari (2) - Tenaintro

Efter en jobbig morgon ringde jag min fantastiskt moster Kerstin som erbjudit sig att åka till Citygross och handla åt mig när hon ändå var där. När hon kom hade hon med sig hemmalagade köttbullar, kräftsoppa, hembakat bröd - och Vikingahallens potatissallad!
- Jag vet ju att du gillar den, menade hon.


Härligt med lite hemmalagat som någon annan gjort.

På min lista hade jag bland annat skrivit Räkbomb och Laxbomb (som visst kallades Tournedo). Sistnämnda kräver 20 minuter i ugnen så det blev Fredagsmys med räkbomben. Den var lite torr den här gången (eller så beror det på min penicillinmuntorrhet). Men ner kom den och magen blev glad att slippa Varma koppen.
 

Fick en jättefin Jordviva (Primula vulgaris) i present och som tur var hade jag en ytterkruka som funkade efter att ha ställt ett upp-och-nervänt glas i. Och nu när jag kommer vara hemma i två månader så kan jag vattna också.

Min lista hade emellertid inte varit helt tydlig. Jag hade skrivit trosskydd och tänkte att det spelade ingen roll vilken sort men såg framför mig de vanliga Libresse, Always, Alldays etc. Men Kerstin hade tänkt lite mer moget än vad jag brukar göra, för nu ska jag stifta bekantskap med Tena. Om du inte är bekant med produktserien kan jag berätta att det är inkontinensskydd. Så nu kan jag känna mig extra säker, förstår ni.

Tena inkontinensskydd har överraskande gjort entré i mitt badrum.

Det blev ingen direkt matlagning idag heller, om man inte ska räkna uppvärmningen av köttbullarna förstås.

Det är kanske lite för tidigt att blicka tillbaka på den gånga veckan och dra slutsater. Men en sak kan jag säga: efter ett studiebesök på vågen visade den 75,5 kg, en viktförlust på ett kilo. Inte på bekostnad av muskel/vattenmassa dock. Det hade ju inte varit så bra. Men kroppen har ju inte fått i sig många kalorier per dag, så det är inte så konstigt. Det som är lite intressant är att jag ändå har hållit glukosvärdet på mattan. Det var bara de dagarna när jag hade nästan 40 i feber som det sköt upp i höjden med mina mått mätt (runt 13).

Och potatissalladen blev det perfekta tillbehöret till köttbullarna och körsbärstomaterna.

Även om jag inte får prata nu, var jag nästan feberfri idag. Och utan febrig hjärna kan man tänka bättre - och se mer. Och jag såg dammråttorna som kommit fram ur hörnen. Så på eftermiddagen kom dammsugaren fram. Kändes rätt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0