21 februari (1) - Svårt val från en liten värld

Sedan fredagnatten förra veckan har min värld mest bestått av min bäddsoffa! Det kan tyckas vara en liten värld men jämför jag med andra delar av världen så är det rena lyxen och jag är oerhört tacksam för det jag har.
Hade jag varit född i Indien och fått lunginflammation till exempel, då hade jag haft en sjukdom med dödlig utkomst! Som min moster Kerstin uppmuntrande sa: "Man dog i lunginflammation även i Sverige förr i världen". Nu är det 2014 och jag är född i det här landet och kommer därför alldeles säkert överleva den här perioden, även om det känns segt att läsa att återhämtningen kan bli lång.

Lyxigt! Bäddsoffa med tre meter till badrummet och lika långt till kokvrån. Fluffigt täcke. Huvudkudde på tre kuddar 1/2 meter högt som icke förvånande gett mig Torticollis Acuta (nackspärr på lite mer fancy språk). Handduk att hosta i för att dämpa ljudet för grannarnas skull. Toapapper till upphostat slem. Vattenflaska på golvet. Termometer. TV:kontroll. Mobiltelefon.

Men eftersom det nu hade gått tre dygn med medicinerna och jag fortfarande inte var feberfri anade jag oråd och ringde Vårdcenralen varvid samtalet blev ungefär;
- Du ska inte prata, blev sköterskans första kommentar. Du får talförbud, skriv lappar! Jag ser här att du behandlas för lunginflammation men det låter som om det är i kombination med influensan och virus på stämbanden.
- Ja, men, kraxade jag fram, jag har rundresa i Jordanien och Israel nästa vecka. Hur blir det med det då? Jag måste meddela min uppdragsgivare.
- Då skriver jag till Ulla så får hon skicka hem sjukintyg åt dig.
 
Sjukintyg? Ja, men det betyder ju att jag är sjuk?!

Så där stod jag med mobiltelefonen i handen med tårar på min kind - och jag har tappat räkningen hur många gånger jag har gråtit den här veckan...
Valet stod nu mellan
1. ignorera mitt o-friska (ja, jag har lite svårt med ordet sjuk) tillstånd, genomföra och få intäkter för rundresorna i Israel/Jordanien MEN riskera att åka trots att inte vara helt återställd för att kunna guida 100% 11 dagar utan avbrott (plus ytterligare 7 eftersom jag var bokad för två rundresor Back2back. Men till rundresa No. 2 räknade jag ut att tills dess borde jag vara okej.)
2. bli utan intäkt men få chans till vila och återhämtning.
 
Lite "Pengarna eller livet", alltså. Jag valde Livet!

(Men förlorade därmed även intäkten från resa No.2 eftersom de ändå behövde skicka ner någon annan. Jag hade gjort likadant som uppdragsgivare så jag förstår, accepterar och går vidare - och får helt enkelt lösa problemet.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0