Att vara Maria Graube

Vaknade och somnade om och var miljonär ett par extra timmar. Sen blev allt som vanligt, kan man säga. Hade EN siffra rätt på en av mina två lottorader hahaha Underbart!

Hade tvättid mellan 7 och 11 och tog tag i det. Under det att maskinerna gick tog jag en promenad i mina nya träningskläder + uniformsjackan som ju delvis är orsaken till färgvalet på träningskläderna. Du vet, man vill ju kunna känna sig representabel även på sin lediga dag. Man vet aldrig om och när telefonen ringer och man behövs, ju!


Lyckades pricka in tre återvändsvägar de första fem minutrarna.

Det var en riktigt kylig morgon, vilket inte borde ha förvånat mig med tanke på det labila väder som Mantorp har (haft). Men  jag spatserade iväg med bara min kortärmade löpartröja under jackan och träningsbyxor. Det blev kallt om både armar och ben men har man bestämt sig så har man bestämt sig. Och jag hittade till slut någon slags stig/spår som jag gick in på!


Fann en stig i skogen och en gran fick tjänstgöra som fotograf när jag använde självutlösaren på mobilen

Jag gick där i skogen ett tag men så plötsligt kom jag till järnvägen! Det fanns ingen riktig järnvägsövergång men jag såg att stigen fortsatte om man gick över.


Stigen slutade vid järnvägen... fast fortsatte på andra sidan.

Jag tror nog aldrig jag har gått över en järnväg på det sättet men man ser trafikljus som berättar om tåg är på väg så det kändes ändå lite tryggt på något sätt! Och vet du vad? Jag hade jag sådan tur att det KOM ett tåg!!! När jag kom slog ena spårets ljussignal nämligen om till grönt varvid jag ställde mig vid kanten... och jädrans. Tåget svischade förbi fort, du! I ena ögonblicket var det på väg - i nästa åkte det förbi - och sen: Borta! Galet!
(Hoppas jag inte skrämde lokföraren så han trodde jag var en självmordskandidat där jag stod i mina röda kläder väl synlig 5 meter från spåret.)


Sviiiiiiiiiisch!

När alla lampor lyste rött gick jag över och fortsatte stigen in i nästa skogsdunge och under promenaden hittade jag början till en koja, stötte på en liten ekorre, fann till min stora glädje en pytteliten bäck och i slutet så tittade solen fram lite mer mellan träden! Och jag var lycklig!



Det var en trevlig liten promenad!

Jag hade tagit på mig stegräknaren för att se hur långt jag gick... men att sätta den löst på en resår så den nästan ramlade av blev nog inte helt bra, nä. En timmes skogspromenad och 2388 steg - jag tror inte det, va!
Efter lite stretching i tvättstugan och en tvätt som var torr och redo för klädkammaren, var tvättorgen åter tom. Bara att börja om och samla på sig till nästa gång, då!


Det är viktigt att stretcha även om man bara har varit ute och gått.


Tvättiden slut och korgen med tvättpåse, tvätt- och sköjmedel i mina "portionsförpackningar" är redo för nästa omgång.

Till lunch blev det matlåda från frysfacket och en binge soltorkade tomater! I LIKE!



På eftermiddagen fick jag besökt IGEN! Åh, så roligt! Det var Milla, Elton och Jenny A. som hade varit på Sharpmans i Väderstad och Gyllene Måsen i Mjölby, som kom förbi en stund.


Jenny, Milla och Elton på besök. Hazardgänget: notera gärna användningsområdet för uppblåsbara badkaret. Blaska-med-vattenbalja!


Elton gick igenom mina papper... tog ur botten på korgen och använde den att gå omkring i...


... tränade på min monstermaskin och så måste mina röda toningskor testas!


Dags för avfärd. Fast först måste Elton springa iväg med Jennys kryckor.


Så var Elton inne i bilen och vi andra kunde också sätta oss och åka in till Linköping

Ikväll var det ju möhippemiddag för Eva på Hamlet så jag tiggde skjuts in till Linköping. Hoppade av vid Milla och gick genom Trädgårdsföreningen ner till Stadium först. Hade känt att en ny hoodtröja som matchade resten av min "outfit" var liksom nödvändig.( Det blev en röd/svart Adidas, faktiskt. Gillar den skarpt!)


Scilla och vårlök blommar i Trädgårdsföreningen

Jag och Inger stötte på varandra utanför Hamlet och var först där. Därefter dök Erika upp och efter henne droppade huvudpersonen Eva in med Pella, Maud, Monika och Carina. Och efter en stund kom även Maria och Cicci. Därmed vad vår lilla grupp fulltalig.


Ursäkta mig ett ögonblick, jag ska bara byta om... Ja du förstår, Eva kom precis från New Yorker med en ny tröja


Från grått till svart. Här var det färgglada alternativ, eller hur? Men den funkade alldeles utmärkt som amningströja och att spela Tabu i lite senare på kvällen.


"Det är bättre att de blundar iallafall". menar Carina när vi utvecklade tankar med Monica runt Kittys bild som illustrerar "Save a horse, ride a cowboy". Maria håller nog med, ser det ut som.


Ah, där kommer visst det alkoholfria vinet, uppmärksammar Cicci och Inger. Maud är upptagen med att prata med Carina och Maria. Men vinet var ingen hit. Smakade som svartavinbärsjuice... Kom inte ihåg vad det vettiga hette som jag köpte på systemet vid tillfälle. Har fått i uppdrag att kolla upp det och får återkomma.

Efter att ha studerat menyn föll mitt matval på Lilla Plankan... den här gången också. Det har liksom blivit standard att ta den på Hamlet.


Så kom den Lilla Pankan och en diskussion om sparris uppenbarade sig. Enligt Eva lär nämligen urin lukta som Häxans putsmedel... Tror bara hon var helt överens om det med sig själv dock haha (Lägg gärna märke till min nya hoodtröja som jag satte på mig redan i butiken!)

Pella hade stora bekymmer med sin nyinköpta klocka... som bara stannade. När klockan var kvart över åtta stod hennes på halv sju... Det kan ju ha berott på Evas förslag att ha den runt halsen istället? Den kanske fick halsbränna...


En cool orange klocka i äkta plast... men som inte funkade. Bakom Pella skymtar du Carina. Hon menade att hon inte gjorde sig på bild och det ser ju ut att ha blivit en sanning?

Jag tog ju kort med min vattentäta kamera inköpt i San Fransisco. Den blev föremål för, ska vi säga, beundran... eller var det ett test? Det startade med ett dopp i mitt vattenglas där det var hälften med vatten i och två gurkskivor. Det gick inget vidare... Kameran kom inte ens ner helt i glaset helt!


Gissar att det till vänster på bilden är en gurkbit, trots allt...

Då kom förslaget att vi kunde be om en tillbringare med vatten och ta kort på oss alla genom den istället. Men du vet, man ska hushålla med vatten varvid jag kom på den (i min värld) brillianta idén att vi kunde gå ut i damrummet allihop och hänga över toan. Där fanns det ju redan vatten som vi kunde sänka ner kameran i!
Sagt och gjort. Tio fnittrande damer begav sig likt gaseller mot ett vattenhål på en savann, mot damrummet. Timern sattes, kameran låstes fast i nyckelbandet (Man vill ju inte riskera att kameran försvann upp i röret, va!) och med uppmaningen till alla att åtminstone se till att de såg med ETT öga på kameralinsen sänktes kameran ner...
Det är ju bara en hake, va. En toalett är inte rak i botten. Den är rund! Vi såg hur kameran försvann under röret med resultatet att jag numera har kort på hur toaröret ser ut underifrån!
Så... vi fick köra på alternativ nummer två - handfatet istället.


Man använder iallafall effektiv rengöring av toaletterna på Hamlet. Det känns ju bra!


Eva täppte till hålet i handfatet med papper så vattnet stannade kvar. Och se så bra det gick. Fast det syns inte ens att det är taget genom vatten... och att få plats tio pers runt ett handfat visade sig omöjligt.
Med på bilderna är jag och Monika på första - jag, Monika och Pella på den andra och på den tredje som handfatet tog (utan blixt) är även Eva med...

Efter denna eskapad skrattade vi oss tillbaka till Kryptan för att spela Tabu där gissningarna haglade, äta efterrätt och skratta lite till!


Tabu är ett spel där man ska förklara det röda ordet utan att nämna de under strecket. Här bidrar Maria till vårt lag medan Eva ammar Alma och Maud mumsar i sig chokladkaka med grädde :)


Carina, Peter, Cicci och Eva med Alma - Japp, Peter kom förbi med Alma som bara varit TVUNGEN att få mat av mamma. Det är inte lätt att vara pappa till en ammande bäbis... Och som "straff" för att han kom fick Peter bli en av brudarna och vara med och tävla en omgång istället för Eva :)

Tre timmar efter starten var det dags för undertecknad att bege sig till tågstationen och de andra till sina bilar (Majoriteten kom från Norrköping) för att ta pendeln hem. Och hem till Mantorp kom jag, mätt och glad.
Och nog var det en trevlig och avslappnad tjejkväll - precis som en möhippa ska vara!


Pendeltåget fortsatte mot Mjölby. Själv drog jag upp min huva över hästsvansen och gick med snabba steg hemåt mot sängen!

Antal steg:  11314 (Ja, de är siffrorna får vi nog ta med en nypa salt med tanke på resår"fästet" på morgonen. Det ska nog vara flera...)