19 september - Tur jag inte kommer hem för vädret

Jag upplevde samma fem timmar två gånger under det här dygnet - en märklig känsla att resa genom både tid och rum! Och här är ett axplock av upplevelser under min resa från thailändsk till svensk mark.

Bangkok - Qatar
I Thailand får man provsmaka innan man köper. Det är väl lite fascinerande ändå, att provsmakande fungerar utomlands men inte hemma i Sverige? Skulle sånt finnas är det bara ett par som snor åt sen alla. Här tar man en... Och så säger man att svenskar är väluppfostrade?



Att åka med Qatar Airways är lite lyxigt. Gott om benplats och alla har varsin monitor med en massa olika kanaler för film, musik, spel, nyheter, kartan över hur vi förflyttade oss. Jag hade dessutom fått fönsterplats båda sträckorna. Det hör planet var 10 säten brett och det var tuuuuungt!
Resan från Bankok till Qatar var 5368 km...



Flygfärden gick bra, lite gropigt vissa partier men jag satt och slumrade någon timme. Det blev väl kanske ett par timmar sömn under hela det här resdygnet. Har lite svårt att sova sittande alltså...



Det ljusnade på och jag satt med gratis WiFi på flygplatsen som var väldigt tråkig (finns en taxfree coh ett par restauranger, that's it) och tittade på när solen gick upp över Doha, huvudstaden.

Qatar - Arlanda
Från Doha skulle jag nu till Arlanda. Någonstans kände jag att jag nog måste tillbaka till Qatar. Jag brukar ju säga att jag var arab i ett tidigare liv, för jag känner mig så hemma i den här delen i världen. Det finns en oerhört spännande historia i de här regionerna eftersom det var ett av de första områdena människan vandrade till från östafrika. Att dinosaurierna också klev omkring här gör det ju inte mindre spännande, då.



Åkte med Qatar Airways även den här sträckan (6h10min och ungefär lika många kilometer som den tidigare) men med lite mindre monitors och bara 8 säten brett plan. När vi lyfte såg jag hur torrt det var. Det var lite som att se Egypten från ovan...



Arlanda - Linköping
Att landa i Stockholm var väldigt igenkännande. Grå himmel och regn. "Tur jag inte kommer hem för vädret", tänkte jag tyst för mig själv.



Hann slänga i mig en hamburgare på SkyCity innan jag tog hissen ner till tåget som skulle ta mig direkt till Linköping. Hade beställt 1a klass och fick därför gratis internet och en kaffepolett. Mer lyx!
Vi hade ett stopp på vägen på grund av signalfel, normalt för banan verkar det som. Aja, varför hetsa upp sig för något man inte kan påverka? Det gick ju ingen nöd på mig och jag kunde ju ringa Per och säga om jag blev väldigt försenad. Gillar den moderna tekniken som gör en kontaktbar när man vill/behöver! (Men vi blev bara stående fem minuter.)



Jag anlände till Linköpings Centralstation samtidigt som Per och Jonzon, och vi kunde tjugo minuter senare köra upp på garageuppfarten i Rappet. Märkligt nog var jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara efter 29 timmar på resande fot och bara ett par timmar sömn. Det är klart lyckosamt att komma hem när det är ljust!

Per hade köpt mousserande vin och kebab och efter att ha snabbpackat upp, firades min hemkomst.

Dagsljuset hjälpte absolut till att hålla mig vaken, men när mörkret så småningom kom, kom också min trötthet. Trots allt klarade jag att hålla mig vaken till 21, dvs normal tid - trots att min kropp menade att klockan faktiskt hade varit 02.00 om jag varit kvar i Thailand!
En lång dag var så äntligen till ända!


Antal steg: 5833

JONZONS HÖRNA
Kände att det vore väl rättvista att Jonzon får vara med på ett hörn på bloggen när jag är hemma. Så han får ta efter Bobby haha


Efter att ha klättrat runt i knät hela vägen hem busade han omkring i trädgården innan vi gick in

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0