31 oktober -Transportsträcka med förhinder
Den enkla transportsträckan från Jomtien till Koh Chang blev allt annat än enkel. Och det handlade inte om översvämningarna även om den också gjorde sig påmind i ett par omgångar.
Vi lämnade hotellet i arla morgonstund.
Efter cirka 1,5 timmes färd körde plötsligt bussen in till kanten, Chauffören stängde av motorn och hoppade ut och jag frågade Oui vad som hände. Han visste inte men hoppade ut för att kolla och skulle komma tillbaka med information.
Efter fem års reseledarerfarenhet avhjälps de flesta bekymmer på 5-10 minuter så jag valde att behålla gästerna kvar i bussen istället för att ha dem ute på motorvägen. Det var säkrare att han dem på ett och samma ställe och skyddade, ansåg jag.
När ungefär tio minuter förflutit bad en gäst att jag skulle gå ut och kolla och så fick det bli. Jag gick ut och bort till chaufför, lokalguide och två mekaniker som höll på med något. Jag lutade mig in i motorutrymme och man pekade på ena fläktremmen som man skulle byta. Det hade ju varit väldans fiffigt att komma tillbaka till bussen och meddela mig direkt som vi sagt, va? Det hade ju sparat en del väntan och gästirritation!
Jag frågade hur länge det skulle ta ytterligare och de svarade tjugo minuter - vilket i bästa fall innebär 30. Och då bestämde jag mig för att ändå hämta ut gästerna trots motorvägen. För även om det var vamt ute så kom en och annan vindpust.
Dessvärre konstaterade jag snabbt att det inte fanns något ställe att köpa vatten för att dela ut. Det hade nog alla behövt i det här läget...
Några vandrade iväg en bit med de flesta stannade kvar i närheten av bussen så när den var kör-klar var snart alla inne i bussen igen. Jag var lite rädd över att behöva vänta in någon som gått ut på tur!
I oplanerade, mindre roliga situationer behöver man hitta något positivt. Vad sägs om några vackra blommor?
Några gäster plockade torr vass men den fröade rätt bra så jag vet inte hur mycket som kommer hem till Sverige.
Vi tog ett längre toastopp och där kunde alla få fylla på vattenreserven!
Chauffören hade då öppnat luckan igen och jag kikade in. Även om jag ju aldrig har tittat i en bussmotor tyckte jag att fläktremmen hade vänt på sig. En fläktrem ser trots allt likadan ut i bil och lastbil. Jag påpekade detta och sa att det nog inte fungera utan remmen skulle slira varvid motorn skulle bli varm igen. Men fick till svar "Nej, nej, det är ingen fara. Det är okej". (och det visade sig senare att han hade rätt - se nedan *)
Så körde vi då vidare mot Laem Ngop, hamnstaden där vi skulle ta båten över till Koh Chang. Vi hann köra en dryg timme. Då märker vi att chauffören inte kan växla! "Oh, nej inte det också", tänkte jag.
Oavsett orsak gick växellådan iallafall sönder straxt före Chantanaburi. Den här gången hoppade jag ut direkt med chaufför och lokalguide. Jag insåg att det skulle bli ännu en väntan och ville förkorta den om möjligt.
Det är också nu jag bli uppmärksammad av en av gästerna på att det saknades två bultar i ett av de sex hjulen.
Inte för att tydligen skulle hade hänt så mycket om ett hjul hade lossnat. Det händer visst titt som tätt i Sverige att hjul tappas märkte jag när jag googlade på just detta! Men vi hade kunnat bli stående ytterligare en gång.
Här är länken om en sån händelse för dig som är intresserad.http://www.folkbladet.nu/243028/2011/03/01/buss-tappade-dack
Men då bestämde jag mig för att kalla på ny buss. Jag sa till lokalguiden att vi kan ringa till bussarna i Laem Ngop och be dem komma och hämta men han ordnade fram en ny stor buss som kom en timme senare.
Då har jag hunnit ordna för kaffe, vatten och våtservetter på 7/Eleven iallafall. En av gästerna hittade en marknad och några valde att följa med dit istället för att sitta och vänta i den upphittade skuggan.
Efter det ringde jag huvudkontoret i Danmark och lämnade en lägesrapport samt de beslut jag fattat.
En rosa inredd buss kom och gästerna kunde kliva in i en luftkonditionerad buss ännu en gång, med förhoppning att få komma till hamnen!
Och visst kom vi ner. Men inte runt klockan två som planerat. Snarare runt halv sex..
Tam mötte upp och vi delade ut den lilla broschyren där det också finns en karta över ön. Det blev runt 20 minuters väntan (båtarna går cirka var tjugonde minut) innan vi kunde kliva på och åka över.
Det var fortfarande skymning när vi lämnade fastlandet
Men som du vet mörknar det fort här så när vi kom till hotellet var det helmörkt
Men äventyret var inte helt slut för några. På vägen till hotellet fick en av minibussarna punktering... och när alla kommit till hotellet vid 19-tiden fick jag 11 nycklar istället för 12 och fick se till att ytterligare en nyckel kom fram så alla hade ett "hem", tre timmar senare än normalt.
Tidigare hade jag fastslagit tider för bland annat skräddarbesök - det sköt jag upp till morgondagen. Jag hade väl nämnt för någon att jag skulle sy om mina festbrallor och sy upp en flagga eftersom min marockanska tofs sett sina bästa dagar. Det slutade med att elva gäster ville följa med. Det som från början var något spontant blev ofrivilligt typ organiserat fast det inte var meningen.
Jag hade även bestämt tid för byvandring och gemensam middag samma dag. Allt bestämde jag mig för att skjuta upp. Nåja, middagen bytte jag bara tid på. Äta behövde vi ju göra på kvällen oavsett!
Efter nyckelutdelning pekade jag som vanligt ut riktningarna till rum och spa, pool, och restaurang och berättade att de blev följda av någon till rummen. Men förvirring uppstod (fick jag höra på kvällen).
De som följde väskorna kom rätt direkt. Några hade gått och letat på egen hand och gått vilse. Och skyltarna hade man inte sett, berättade några för mig när jag visade de tre de hade passerat.
En gäst påpekade klokt att det hade varit bra att ha fått en karta - och det hade jag nog haft om vi brukat komma när det var mörkt - men vi är på hotellet fyra-halv fem normalt och gästerna tar gärna en promenad själva och upptäcker området. (Men i skrivande stund finns en ritad karta över området i min plastmapp för framtida behov, även om det här nog var en unik dag på många sätt. Tack AnnMarie för förslaget!)
Klockan 20.00 stod jag redo att ta emot i restaurangen och i stort sett alla gäster samlades inom den närmaste halvtimmen. Det var nog bra att samlas runt något trevligt! Jag var lite ledsen över att inte alla kom, men det var så det var - bara att gilla läget, alltså!
Innan jag gick och la mig denna afton reflekterade jag över dagen: Skulle jag kunna gjort något annorlunda idag? Absolut. Det kan man alltid när man har fakta i efterskott, eller hur? Men frågan är om det hade blivit bättre.
Nu fick vi trots allt enbart tre timmars försening, vilket ändå är att anse som ganska okej med tanke på situationerna på vägen. Att alla inte var översvallande glada på mig måste jag acceptera, hantera och gå vidare i livet med, helt enkelt! För imorgon = Ny dag, nya tag!
Antal steg: 8871
Glukosvärde: Mätte inte idag
* Efter att ha chattat med "min" mekaniker Tobbe har jag fått reda på att växellådehaveriet inte kan ha berott på att motorn blev varm. Chauffören hade faktiskt haft rätt i fläktremmen inte var något problem. Det är bara automatväxlar som går sönder av överhettning... inte de som växlas med handkraft och det gjorde den här bussen! Tack snälla Tobbe för den upplysningen. Det hade jag faktiskt glömt bort.
Vidare: Du vet säkert om att du är skyldig att också göra viss Tillsyn före körning på din egen bil och varje gång du lånar okänt fordon...Fast hur många gör det innan de sätter sig och åker till jobbet? De flesta jag känner sätter sig i bilen och kör för att ta problemet om det kommer - mig inkluderat. Min Ejla (min bil heter ju så) skulle säkert behöva lite mer kärlek. Men hon sköter sig felfritt och får en ny Wunderbaum då och då i present som tack! Mer om Tillsyn före körning hittar du bland annat här och som följs av yrkeschaufförer - med vissa undantag tydligen :/ http://www.akeri.se/files/bilder/sa/filer/En_handledning_for_trafiksakerhetsarbetet.pdf
Vi lämnade hotellet i arla morgonstund.
Efter cirka 1,5 timmes färd körde plötsligt bussen in till kanten, Chauffören stängde av motorn och hoppade ut och jag frågade Oui vad som hände. Han visste inte men hoppade ut för att kolla och skulle komma tillbaka med information.
Efter fem års reseledarerfarenhet avhjälps de flesta bekymmer på 5-10 minuter så jag valde att behålla gästerna kvar i bussen istället för att ha dem ute på motorvägen. Det var säkrare att han dem på ett och samma ställe och skyddade, ansåg jag.
När ungefär tio minuter förflutit bad en gäst att jag skulle gå ut och kolla och så fick det bli. Jag gick ut och bort till chaufför, lokalguide och två mekaniker som höll på med något. Jag lutade mig in i motorutrymme och man pekade på ena fläktremmen som man skulle byta. Det hade ju varit väldans fiffigt att komma tillbaka till bussen och meddela mig direkt som vi sagt, va? Det hade ju sparat en del väntan och gästirritation!
Jag frågade hur länge det skulle ta ytterligare och de svarade tjugo minuter - vilket i bästa fall innebär 30. Och då bestämde jag mig för att ändå hämta ut gästerna trots motorvägen. För även om det var vamt ute så kom en och annan vindpust.
Dessvärre konstaterade jag snabbt att det inte fanns något ställe att köpa vatten för att dela ut. Det hade nog alla behövt i det här läget...
Några vandrade iväg en bit med de flesta stannade kvar i närheten av bussen så när den var kör-klar var snart alla inne i bussen igen. Jag var lite rädd över att behöva vänta in någon som gått ut på tur!
I oplanerade, mindre roliga situationer behöver man hitta något positivt. Vad sägs om några vackra blommor?
Några gäster plockade torr vass men den fröade rätt bra så jag vet inte hur mycket som kommer hem till Sverige.
Vi tog ett längre toastopp och där kunde alla få fylla på vattenreserven!
Chauffören hade då öppnat luckan igen och jag kikade in. Även om jag ju aldrig har tittat i en bussmotor tyckte jag att fläktremmen hade vänt på sig. En fläktrem ser trots allt likadan ut i bil och lastbil. Jag påpekade detta och sa att det nog inte fungera utan remmen skulle slira varvid motorn skulle bli varm igen. Men fick till svar "Nej, nej, det är ingen fara. Det är okej". (och det visade sig senare att han hade rätt - se nedan *)
Även om jag var tveksam nu så tänkte jag att "Ja, det är Chauffören som är proffs. Han känner sitt fordon och vet vad han gör." och jämförde med tidigare chaufförer som haft fullt ansvar över sitt fordon och skötte dem minutiöst och följde 'Tillsyn före körning'-principen, något som är allmänt hos yrkesförare. Något sånt här har ju faktiskt aldrig hänt i mitt reseledarliv. En kokande motor på sin höjd, avhjälp med påfyllning av vatten..
Så körde vi då vidare mot Laem Ngop, hamnstaden där vi skulle ta båten över till Koh Chang. Vi hann köra en dryg timme. Då märker vi att chauffören inte kan växla! "Oh, nej inte det också", tänkte jag.
Oavsett orsak gick växellådan iallafall sönder straxt före Chantanaburi. Den här gången hoppade jag ut direkt med chaufför och lokalguide. Jag insåg att det skulle bli ännu en väntan och ville förkorta den om möjligt.
Det är också nu jag bli uppmärksammad av en av gästerna på att det saknades två bultar i ett av de sex hjulen.
Inte för att tydligen skulle hade hänt så mycket om ett hjul hade lossnat. Det händer visst titt som tätt i Sverige att hjul tappas märkte jag när jag googlade på just detta! Men vi hade kunnat bli stående ytterligare en gång.
Här är länken om en sån händelse för dig som är intresserad.http://www.folkbladet.nu/243028/2011/03/01/buss-tappade-dack
Men då bestämde jag mig för att kalla på ny buss. Jag sa till lokalguiden att vi kan ringa till bussarna i Laem Ngop och be dem komma och hämta men han ordnade fram en ny stor buss som kom en timme senare.
Då har jag hunnit ordna för kaffe, vatten och våtservetter på 7/Eleven iallafall. En av gästerna hittade en marknad och några valde att följa med dit istället för att sitta och vänta i den upphittade skuggan.
Efter det ringde jag huvudkontoret i Danmark och lämnade en lägesrapport samt de beslut jag fattat.
En rosa inredd buss kom och gästerna kunde kliva in i en luftkonditionerad buss ännu en gång, med förhoppning att få komma till hamnen!
Och visst kom vi ner. Men inte runt klockan två som planerat. Snarare runt halv sex..
Tam mötte upp och vi delade ut den lilla broschyren där det också finns en karta över ön. Det blev runt 20 minuters väntan (båtarna går cirka var tjugonde minut) innan vi kunde kliva på och åka över.
Det var fortfarande skymning när vi lämnade fastlandet
Men som du vet mörknar det fort här så när vi kom till hotellet var det helmörkt
Men äventyret var inte helt slut för några. På vägen till hotellet fick en av minibussarna punktering... och när alla kommit till hotellet vid 19-tiden fick jag 11 nycklar istället för 12 och fick se till att ytterligare en nyckel kom fram så alla hade ett "hem", tre timmar senare än normalt.
Tidigare hade jag fastslagit tider för bland annat skräddarbesök - det sköt jag upp till morgondagen. Jag hade väl nämnt för någon att jag skulle sy om mina festbrallor och sy upp en flagga eftersom min marockanska tofs sett sina bästa dagar. Det slutade med att elva gäster ville följa med. Det som från början var något spontant blev ofrivilligt typ organiserat fast det inte var meningen.
Jag hade även bestämt tid för byvandring och gemensam middag samma dag. Allt bestämde jag mig för att skjuta upp. Nåja, middagen bytte jag bara tid på. Äta behövde vi ju göra på kvällen oavsett!
Efter nyckelutdelning pekade jag som vanligt ut riktningarna till rum och spa, pool, och restaurang och berättade att de blev följda av någon till rummen. Men förvirring uppstod (fick jag höra på kvällen).
De som följde väskorna kom rätt direkt. Några hade gått och letat på egen hand och gått vilse. Och skyltarna hade man inte sett, berättade några för mig när jag visade de tre de hade passerat.
En gäst påpekade klokt att det hade varit bra att ha fått en karta - och det hade jag nog haft om vi brukat komma när det var mörkt - men vi är på hotellet fyra-halv fem normalt och gästerna tar gärna en promenad själva och upptäcker området. (Men i skrivande stund finns en ritad karta över området i min plastmapp för framtida behov, även om det här nog var en unik dag på många sätt. Tack AnnMarie för förslaget!)
Klockan 20.00 stod jag redo att ta emot i restaurangen och i stort sett alla gäster samlades inom den närmaste halvtimmen. Det var nog bra att samlas runt något trevligt! Jag var lite ledsen över att inte alla kom, men det var så det var - bara att gilla läget, alltså!
Innan jag gick och la mig denna afton reflekterade jag över dagen: Skulle jag kunna gjort något annorlunda idag? Absolut. Det kan man alltid när man har fakta i efterskott, eller hur? Men frågan är om det hade blivit bättre.
Nu fick vi trots allt enbart tre timmars försening, vilket ändå är att anse som ganska okej med tanke på situationerna på vägen. Att alla inte var översvallande glada på mig måste jag acceptera, hantera och gå vidare i livet med, helt enkelt! För imorgon = Ny dag, nya tag!
Antal steg: 8871
Glukosvärde: Mätte inte idag
* Efter att ha chattat med "min" mekaniker Tobbe har jag fått reda på att växellådehaveriet inte kan ha berott på att motorn blev varm. Chauffören hade faktiskt haft rätt i fläktremmen inte var något problem. Det är bara automatväxlar som går sönder av överhettning... inte de som växlas med handkraft och det gjorde den här bussen! Tack snälla Tobbe för den upplysningen. Det hade jag faktiskt glömt bort.
Vidare: Du vet säkert om att du är skyldig att också göra viss Tillsyn före körning på din egen bil och varje gång du lånar okänt fordon...Fast hur många gör det innan de sätter sig och åker till jobbet? De flesta jag känner sätter sig i bilen och kör för att ta problemet om det kommer - mig inkluderat. Min Ejla (min bil heter ju så) skulle säkert behöva lite mer kärlek. Men hon sköter sig felfritt och får en ny Wunderbaum då och då i present som tack! Mer om Tillsyn före körning hittar du bland annat här och som följs av yrkeschaufförer - med vissa undantag tydligen :/ http://www.akeri.se/files/bilder/sa/filer/En_handledning_for_trafiksakerhetsarbetet.pdf
Kommentarer
Trackback
