1 november - Hotellservice, skräddarbesök och byvandring

Efter att ha tillbringat en natt mitt i en myrstig hoppade jag glatt upp. Idag var en annan dag än igår - och den skulle jag starta med en frukost nere vid stranden för att sedan omfamna den enda 1 november 2011 jag skulle få uppleva någonsin.

Vaddå myrstig, undrar du kanske? Jo, jag hade upplevt att det killade väldigt på kroppen under natten men tänkte att det var nog en stresssymptom och/eller inbillning haha. Men när jag klev upp insåg att det hade varit verklighet i allra högsta grad! Jag hade myror i sängen! (Ovanligt med myrinvasioner så här års annars!) "Vilken tur att det hände mig och ingen annan", tänkte jag när jag ringde till receptionen och bad dem spraya rummet vid städningen.
Fast... efter att ha studerat hur städerskan duttade runt med sprayen på myrorna bestämde jag mig för att köpa Bayone själv så ett par dagar senare efter att ha fått myrorna tillbaka, sprutade jag rum och badrum rejält på kvällen - men var inte ute tillräckligt länge ur rummet utan mådde riktigt dåligt, till och med så jag kastade opp (för att säga det lite milt). Det där giftet är inte nyttigt, alltså! Men myrorna, de försvann!


Uppskattar inte att dela säng med myror som envisas med att skapa en myrgång över min lekamen!


Frukosten var inte klar när jag dök upp kl 06.30. De hade tidigare sagt att det skulle funka till högsäsongen... fast det är klart, vi befinner oss bara i början av den. Men så småningom kunde jag förse mig med min lunchfrukost - och jag var lycklig!


Stranden låg öde tidigt på morgonen


Efter frukosten mellanlandade jag hemma för att snart gå tillbaka till frukostrestaurangen för att ha hotellservice. Resten av dagen var till frivilliga aktiviteter för gästerna.

Klockan 10 kom taxin som tog oss till Khun Rat (skräddaren). Jag lämnade ifrån mig mina byxor efter att ha visat vilka ändringar jag ville att de skulle göra och jag valde (till slut) tyg och färger på min flagga. Därmed kände jag mig ganska nöjd.
Sen var det ju det där med dräkten då. När jag lät sy upp min röda klänning var jag ju egentligen inne på att använda Djellaban som mönster och den har hood. Men Johnny förfasade sig över det så det blev inget av med den saken. Tanken med hood har stannat kvar men varje gång jag har fört det på tal till honom, blev jag övertalad att skippa idén då det "inte passar till stilen". '
MEN nu bestämde jag mig för att den här gången skulle det faktiskt bli en bluskavaj med hood! Problemet var... vilken modell? För att hitta en blusjacka i vettig modell visade sig vara lättare sagt än gjort. Det skulle komma att dröja tre dagar innan valet och beslutet fattades att ha en sweatshirthood som modell - hahaha och sen visade det sig att jag dessutom krånglat till modellen med passpoaler (ett nytt ord jag lärde mig den här dagen) så pass att bara en av skräddarna skulle kunna sy den... vilket innebär att jag får den i januari när jag kommer nästa gång... eftersom han hade semester en månad! Buhuhuuu - för som du vet, den som väntar på något gott väntar alltid för länge, va! Men vad göra? Vad göra?


Tuturuturuuuu! När jag kom tillbaka till rummet hade jag fått två glada elefanter på sängen



Och katten som brukar hålla till i paviljong fem vilade på trappan upp till receptionen


En av 120 amaryllisarter, Crinum zeylanicum, blommar nu

Eftermiddagen gick till datorn och jag köpte faktiskt internet på hotellet. Livet blir så mycket enklare med internet hemma!

På kvällen hade jag byvandring som startade på oupplysta vägen och slutade på den upplysta. Men promenaden fick ett oplanerat mellanstopp på thairestaurangen Moj's. Jag hade tänkt äta där och alla hakade på! Där fick de, under mycket enkla förhållanden (i cognacskupor, vitvinsglas och dricksglas) prova Mangosteenvinet som tillverkas på Kho Chang. Vi hade så trevligt att jag berättade att jag skulle äta på Ka-Ti kvällen efter och att de som hade lust kunde ju komma dit... och hela Bytursgruppen ville bli med. Härliga gäster!


PÅ Moj's äter jag gärna Pad Kra Pao, en riktigt kryddig rätt med köttfärs som jag gråter till men den är så god. En av gästerna tog samma och han åt upp allt helt oberörd!!! Livet är orättvist ibland hahaha

Antal steg: 16 133
Glukosvärde: Inte mätt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0