11 juli - Kan jag låna 18000 av dig?
Det blev en helt vanlig morgon fast en något crazy dag, får jag säga.
Min förmiddag startade med en arrival som inte hade betald transfer. Igår frågade jag om de ändå skulle skicka en minibuss så jag kunde möta dem men om de inte har betalt transfer skickar man ingen buss. Logiskt, förstås. Jag fattade därför beslutet att möta dem på hotellet i Lamai istället och beställde taxi dit så jag skulle skulle vara där i god tid innan.
När klockan blev fem i tio idag ringer min mobil och det är agenten som undrar var jag är. Bussen till flygplatsen hade kommit (samma person som igår sa att ingen buss skulle skickas). Förvånat repeterade jag vad som sagts igår och att jag istället ordnat så jag åker till hotellet. Bussen fick åka utan mig och jag tog min taxi.
Klockan tickade på. Jag fixade lite med hotellservicen jag skulle ha på kvällen och ritade in tips på en karta att ge bort. När klockan var elva drog jag mig bortåt receptionen eftersom jag räknade med att gästerna skulle dyka upp när som helst. Men ingen kom.
Till slut ringde jag agenten och frågade om de hade åkt med minibussen eller om de missat dem. Då visade det sig att de aldrig kommit. De hade checkat in på internet men där försvann spåren. Något akut måste ha hänt således. Sånt är ju alltid oroligt.
Dagen gick sedan till detektivarbete som inte gav några resultat dessvärre. Ingen visste någonting.
De hade ett smsnummer och jag skickade meddelande till dem men det hängde kvar i luften och levererade aldrig. De var spårlöst försvunna! Mysko!
Nåja, livet går ju vidare. Det sker ju andra saker som också måste tas hänsyn till.
Jag tog en taxi tillbaka till Chaweng där jag först gick till skräddaren med mina uppdrag och därefter tillbaka mot kontoret. Hämtade min mobilbältesväska på vägen och den passade perfekt för kamera och mobil! Skomakaren fick dessutom göra två extra hål i bältet och det ska väl räcka ett tag, hoppas jag.
Jag åt lunch på en enkel gaturestaurang och gick sedan in på den där second-handbutiken jag har skrivit om tidigare. Tänkte kolla om jag hittade något roligt. Och det får jag nog säga att jag gjorde. Det blev en hel samling in i provrummet faktiskt: tre klänningar, fyra blusar, två tröjor och två jeanskjolar.
Men sen om de passade skulle komma att bli en annan femma.
Vad som är i vägen är väl ganska uppenbart...
Men den här var väl bra - inte alls, nä. Det är ju bra om den går att knäppa...
Det slutade med att jag kom därifrån med enbart en jeanskjol... som jag inte riktigt vet om /när jag kommer använda. Just nu ligger den på kontoret. Det gick nog lite fort, det där inköpet hehe. Aja, den som väntar får se.
Tillbaka på kontoret fortsatte jag detektivarbetet, fick ett telefonnummer jag försökte ringa på och senare sms:a på. Jag ringde hotellet för att höra om de kommit men det hade de inte. Och inget svar fick jag på sms:et som alltså aldrig levererades den här dagen.
Svenska kontoret visste inget, danska kontoret visste inget. Så jag fick fortsätta undra över vad som hänt!
På kvällen hade jag hotellservice i Chaweng och där blev jag kvar i nästan två timmar. Så kan det vara när man har härliga, nyfikna och pratglada gäster.
När jag var klar gick jag bort till den provisoriska taxistationen utanför hotellområdet och hittade Mo där, rökandes thai-tobak i torkat bananskal (rullade cigaretter som inte luktar gott). Han pratar inte mycket engelska men med det lilla han kan, thai och teckenspråk kunde vi ändå samtala med varann utan avbrott tills min taxi kom.
Väl hemma blev det en chipspåse på 150 gram och straxt därpå horisontalläge... fortfarande ovetande om vad som skett med mina gäster. Vilken gåta!
Antal steg: 8580 (ja, men det var väl jämt och bra)
PS/ Eftersom jag skriver det här inlägget tisdag 12/7 vet jag att gästerna har ankommit till Samui och sitt hotell. Fick SMS nu på morgonen vilket gjorde mig oerhört glad, så klart! Och nu slipper ni ju undra en hel dag över hur det har gått! /DS
X-tra PS/ Intressantaste frågan jag fick idag:
"Maria, jag har ett problem som jag tror att du kan hjälpa mig med. Kan jag låna 18000 (bath) av dig?"
Eh, behöver jag säga att jag blev ganska så ställd?
Jag insåg snart att personen trodde att jag var rik eftersom man ser mig åka taxi ofta så jag fick förklara att det inte är jag som betalar för det utan företaget jag jobbar åt - och att de gör det är för att jag valt att inte ha något eget fordon på ön. Men det kändes faktiskt lite olustigt att man går och tror att jag är ekonomiskt oberoende.../X-tra DS
BOBBYS HJØRNE
Min förmiddag startade med en arrival som inte hade betald transfer. Igår frågade jag om de ändå skulle skicka en minibuss så jag kunde möta dem men om de inte har betalt transfer skickar man ingen buss. Logiskt, förstås. Jag fattade därför beslutet att möta dem på hotellet i Lamai istället och beställde taxi dit så jag skulle skulle vara där i god tid innan.
När klockan blev fem i tio idag ringer min mobil och det är agenten som undrar var jag är. Bussen till flygplatsen hade kommit (samma person som igår sa att ingen buss skulle skickas). Förvånat repeterade jag vad som sagts igår och att jag istället ordnat så jag åker till hotellet. Bussen fick åka utan mig och jag tog min taxi.
Klockan tickade på. Jag fixade lite med hotellservicen jag skulle ha på kvällen och ritade in tips på en karta att ge bort. När klockan var elva drog jag mig bortåt receptionen eftersom jag räknade med att gästerna skulle dyka upp när som helst. Men ingen kom.
Till slut ringde jag agenten och frågade om de hade åkt med minibussen eller om de missat dem. Då visade det sig att de aldrig kommit. De hade checkat in på internet men där försvann spåren. Något akut måste ha hänt således. Sånt är ju alltid oroligt.
Dagen gick sedan till detektivarbete som inte gav några resultat dessvärre. Ingen visste någonting.
De hade ett smsnummer och jag skickade meddelande till dem men det hängde kvar i luften och levererade aldrig. De var spårlöst försvunna! Mysko!
Nåja, livet går ju vidare. Det sker ju andra saker som också måste tas hänsyn till.
Jag tog en taxi tillbaka till Chaweng där jag först gick till skräddaren med mina uppdrag och därefter tillbaka mot kontoret. Hämtade min mobilbältesväska på vägen och den passade perfekt för kamera och mobil! Skomakaren fick dessutom göra två extra hål i bältet och det ska väl räcka ett tag, hoppas jag.
Jag åt lunch på en enkel gaturestaurang och gick sedan in på den där second-handbutiken jag har skrivit om tidigare. Tänkte kolla om jag hittade något roligt. Och det får jag nog säga att jag gjorde. Det blev en hel samling in i provrummet faktiskt: tre klänningar, fyra blusar, två tröjor och två jeanskjolar.
Men sen om de passade skulle komma att bli en annan femma.
Vad som är i vägen är väl ganska uppenbart...
Men den här var väl bra - inte alls, nä. Det är ju bra om den går att knäppa...
Det slutade med att jag kom därifrån med enbart en jeanskjol... som jag inte riktigt vet om /när jag kommer använda. Just nu ligger den på kontoret. Det gick nog lite fort, det där inköpet hehe. Aja, den som väntar får se.
Tillbaka på kontoret fortsatte jag detektivarbetet, fick ett telefonnummer jag försökte ringa på och senare sms:a på. Jag ringde hotellet för att höra om de kommit men det hade de inte. Och inget svar fick jag på sms:et som alltså aldrig levererades den här dagen.
Svenska kontoret visste inget, danska kontoret visste inget. Så jag fick fortsätta undra över vad som hänt!
På kvällen hade jag hotellservice i Chaweng och där blev jag kvar i nästan två timmar. Så kan det vara när man har härliga, nyfikna och pratglada gäster.
När jag var klar gick jag bort till den provisoriska taxistationen utanför hotellområdet och hittade Mo där, rökandes thai-tobak i torkat bananskal (rullade cigaretter som inte luktar gott). Han pratar inte mycket engelska men med det lilla han kan, thai och teckenspråk kunde vi ändå samtala med varann utan avbrott tills min taxi kom.
Väl hemma blev det en chipspåse på 150 gram och straxt därpå horisontalläge... fortfarande ovetande om vad som skett med mina gäster. Vilken gåta!
Antal steg: 8580 (ja, men det var väl jämt och bra)
PS/ Eftersom jag skriver det här inlägget tisdag 12/7 vet jag att gästerna har ankommit till Samui och sitt hotell. Fick SMS nu på morgonen vilket gjorde mig oerhört glad, så klart! Och nu slipper ni ju undra en hel dag över hur det har gått! /DS
X-tra PS/ Intressantaste frågan jag fick idag:
"Maria, jag har ett problem som jag tror att du kan hjälpa mig med. Kan jag låna 18000 (bath) av dig?"
Eh, behöver jag säga att jag blev ganska så ställd?
Jag insåg snart att personen trodde att jag var rik eftersom man ser mig åka taxi ofta så jag fick förklara att det inte är jag som betalar för det utan företaget jag jobbar åt - och att de gör det är för att jag valt att inte ha något eget fordon på ön. Men det kändes faktiskt lite olustigt att man går och tror att jag är ekonomiskt oberoende.../X-tra DS
BOBBYS HJØRNE
Kommentarer
Trackback
