Att vara Maria Graube

Natten bestod av ideliga uppvaknande. Jag vaknade runt tolv, två, tre, fyra, fem- och ja, jag kollade klockan varje gång för jag trodde hela tiden att NU var det dags att gå upp... men det var det alltså inte. Jag vet inte varför jag vaknade. För jag ligger ytterst sällan och funderar på nätterna eftersom det lika sällan går att göra något åt saker mitt i natten. Jag väntar med att lösa problem på dagarna. Däremot om jag kommer på något som behöver klaras ut så skriver jag upp det på en lapp om jag vaknar. Men min lapp var tom! Det här är en typisk stressymptom och fullständigt normal i det som är just nu - men inte mindre jobbigt för det! Jag behöver min sömn...

När jag så äntligen gick upp fick jag för mig att "rosta" (d v s stekta) mackor och dricka ett halv glas kaffe. Men det där med hjärtklappningen kom lik förbaskat. Minskar väl ännu mer på kaffemängden imorgon så får jag se hur det går...

Kackerlacksjakt
När jag diskade sprang en kackerlacka över bänken. Hm, de får jättegärna vara i badrummet men inte i köket, tänkte jag. Jag skällde på den och sa att om han inte sprang in i badrummet O-Medel-Bart så skulle han döden dö. Men han vägrade envist ge upp sin plats vid spisen och sprang runt, runt men till sist kan man väl säga att jag vann och  han var ett minne blott!

Stand by phone
Helena och jag hade bestämt att jag skulle vara stand-by på mobilen (visserligen som vanligt men idag skulle jag ha kontoret hemma) och sedan ha servicekontoret på eftermiddagen. Och det var nog en god idé med tanke på brist på sömn. Jag var ganska så energilös idag, kände jag.

Alf, psykologen från Falck ringde och hade en uppföljning. Han ville höra hur jag mådde. Jag förklarade att det just nu var sömnproblem som var värst. Han gav förslag på insomningstablett men det är ju liksom inte det som är problemet. Det är att jag vaknar hela tiden. Han frågade om jag kom ihåg drömmar och det fick jag svara nej på. Det är ytterst sällan jag minns mina drömmar - kanske någon om året eller nåt.
Min teori är att mina dagrester betas av just på dagarna och att det det inte ligger kvar något under sömntiden som jag behöver komma ihåg till dagen efter för analys.

Efter samtalet kom dock en stund för kontemplation. Jag satte mig på balkongen och tänkte igenom lite grejer som rörde mitt eget liv.

• Jag tänkte på mina barnbarn som nog ville ha chans att träffa sin (nördiga?) mormor.
• Jag tänkte på att jag finns långt borta från mina närmaste.
• Jag tänkte på min nuvarande dröm att åka och jobba i Asien som ju faktiskt gått i uppfyllelse

Och då bestämde jag mig för att det är viktigt att följa sina drömmar - OCH viktigt med familj och vänner. Så jag får väl se om jag kan få ihop en kombination som känns bra av det hela innan det blir tal om att jag själv ska vandra vidare och sitta och dingla med benen på ett vackert-väder-moln (=stackmoln). Ursäkta mig, livs-kyparen, kan jag få beställa ett år till, tack?

Jag blev lite trött efter mina funderingar och tog en sväng till sängen för att slumrade till lite tills telefonen ringde. Det var några gäster som ville boka hamman och det fixade jag enkelt och glatt på stört.

Lagade sen en god gryta på egenhändigt marinerat nötkött som jagsedan åt till lunch (och middag för det blev så himla gott) för att därefter ta mig till kontoret.

Servicekontor
Helena och jag gick och tog en fika på Paris. Jag bestämde mig för att vi skulle sätta oss på samma ställe som Therese och jag satt för det mesta - lite som för att ära henne. Och vi tog varsin kaffe au lait och snackade jobb och om allt möjligt annat. Kändes bra fast det var lite läskigt först! Men man ska göra det man är rädd för - så går det över snabbare, ni vet.

Vi hade några besök av gäster som vill ha 1. lite tips, 2. rida kamel och 3. följa med mig till Marrakech. När klockan var sex hade jag dessutom fixat kontorets öppettider och bytt dem i fönstret, gjort om välkomstmaterialet till fredag, fått ihop min avräkning och kopierat utflyktsprogram och skrivit utflyktslistan för Taroudant imorgon. Det kunde jag vara nöjd med tycker jag.

Home sweet home
Idag fick jag minsann taxi hem! Yeeeeyh! Var hemma med ett humör på topp kl sju. Jag värmde en matlåda, svarade på telefonsamtal från Marrakech, kollade på Dead zone och CSI och la mig klockan nio i hopp om att kunna sova ifatt åtminstone lite. Men det blev inget med det. Det kom att bli en enda lång mardröm hela den här natten...

Antal steg: 1 614 st...