Att vara Maria Graube

Jag hade beställt väckning kl 6 ifall jag, mot förmodan, inte skulle komma upp som vanligt alternativt hade som en indikation på att det började dra ihop sig. Men det där samtalet kom aldrig. Jag väntade till klockan var tjugo över sen gick jag in i duschen, gjorde mig iordning och gick ner till receptionen. Han som satt där hade inget sånt samtal på sin lista. Ändå stod jag bredvid och såg när hon skrev det - men på ett annat fullklottrat papper. Jag tänkte tyst att "jag hoppas de har väckt gäster som ska på utflykten iallafall". Och det verkade det som för alla kom i tid på alla hotellen.

Under hela resan upp pratade jag, endast med små korta inlagda pauser. Jag berättar om allt från landets prehistoria och våra dinosaurier till hur vi lever idag samt om Marrakech förstås. Jag bad gästerna att ställa frågor om det var något de ville veta mer som jag INTE hade berättat men det var bara en sak, som jag dessutom hade sagt att jag skulle komma tillbaka till, och det var vår trafik. Annars hade jag uppenbarligen fått med allt och lite till på vägen upp.

Vi kom fram till Koutobiamoskén, gick av, träffade lokalguiden och vi delade på guidningen där och på Bahiapalatset. Fungerade bra. Men vi kom överens om att jag nog kan ta över guidningen helt nästa gång och det gillar jag ju, helt klart!

Vi gick från Bahia till Djeema el Fna. Där lämnade en del gäster oss medan jag hade en mission. Fylla på kryddförrådet. Har en favvobutik i souken som ligger en bit in, där jag kan köpa dessa för 20 Dirham/ påse!!! Och är BRA kryddor - inget fusk. Skaffade hem El hanout (de har över 30 kryddor i sin blandning mot normala 20) och currykryddan till kycklingen (och den är f.a.n.t.a.s.t.i.s.k!) och så lyxade jag till det och köpte Bergamottolja (en antistressdoft) som kan vara lite härlig att ha på sig när man går och lägger sig. Här har de också gott myntate för 30 DH/påsen och andra naturläkemedel för allt möjligt. En av dem pratar LITE svenska och berättade för gästerna som kom med mig om de olika preparaten och kryddorna. Jättetrevligt!
I den här kryddbutiken kan man också köpa Arganolja för halva priset än vad jag själv fick betala häromdagen, när jag fyllde på DET förrådet. Aja, det är ju inget att hänga läpp för. Det är ju liksom försent att gräma sig för det. Flaskan står ju där bredvid mikron som ett monument och dessutom gick mina pengar till kvinnorna i kollektivet, vilket tröstar en del.

Det blev Tajine Kefta (köttbullar i sås som äts med bröd) på en italiensk (!) restaurang på torget. Dit går vi nog inte tillbaka mer, när. Det var jag och fyra gäster och vi fick en nota på 300 Dirham. Då ville vi ha en delad nota istället och det blev en enda röra. Jag betalade min del, det ena paret betalade sin del och andra paret likaså. De sistnämndas pengar liksom bara försvann! För servitören kom tillbaka med mina och ena parets pengar i handen och sa att han fått för lite betalt. Han gjorde något räkneexempel som jag inte förstod mig på och visade 270 på ett papper, vilket innebar att jag snabbt räknade ut att det saknades 30 upp till 300. Han fick de pengarna. Men då skulle han ha ÄNNU mer. Men jag gav mig inte. Jag frågade var han hade gjort av de första 150 han hade fått. Då kom ägaren (en italienare), skällde på servitörern för att han splittat notan och inte kunde räkna och vi gick därifrån utan att ha betalat något mer. Och  jag är SÄKER på att de hade plus i kassan på kvällen  när de räknade...

Efter denna eskapad särade vi på oss och vi gick runt på olika håll i souken och på torget. Det var jättelugnt på torget idag. Nästan inga uppträdande. Några ormtjusare och tre Gnaouamusiker, henna målare, stackars makaker i kedjor och korgförsäljare. Jättetrist. När vi åkte därifrån däremot kom de Gnaouamusiker jag hade HOPPATS skulle vara där. Det är lite mer fart på dem. Men då var klockan 5 och vi skulle åka hem.
Här är iallafall några bilder på håll. Alla vill ha betalt. En gäst berättade att hon hade tagit kort på sin andre hälft med en orm runt halsen och han hade begärt 100 DH!!!! Men hallå. På bussen hade jag berättat om att alla vill ha betalt men inte om några 100 ha ha Hon hade kommit ihåg det och gett honom 15 och gått. Han var inte glad med gjorde ingen STÖRRE affär av de.

Här är några bilder från Djeema el Fna idag.







Jag kom hem utan att ha köpt något i souken. Har tidigare berättat om alla tofsar man har här - överallt och alla storlekar Försökte få en gul tofs till min "pekpinne" för 5 DH men han krävde 10 och då gick jag. De tog 5 på andra ställen MEN de hade ingen sån gul som Apollo har i logon, och det var ju en sån jag ville ha. Det ska ju matcha! Aja, det får bli nästa gång. Istället fick det bli ett kort på en ny sort jag inte sett tidigare.

.

Jo, jag var och frågade på en tolvuddig stjärna som man kan ha som lampa. En sån har jag bestämt mig för att köpa med mig hem till min lägenhet som jag inte har. Men han begärde 70 DH för den. Det är ett bra och genomsnittsligt pris för en sån (näst minsta storleken) men jag är villig att betala 40-50 så jag får gå dit en gång i veckan och fråga om jag kan få den för det.  Förhoppningsvis hinner jag gå dit några fler gånger innan jag ska vidare härifrån. Vet att de finns i souk al Had också och funderar på att åka dit och höra också.

Återsamling utanför Café Glacier och nästan alla kom i tid. Jag hade ringt Mohammed Ben Hassan (våran chaufför för dagen) lite för tidigt och han var inte så glad när jag kom tio minuter över fem istället för fem. Där  han plockar upp oss får man nämligen inte parkera och polisen är på dem som hökar. Vi bestämde att nästa gång ringer jag till honom när vi börjar gå ifrån Glacier istället.

På hemvägen blev det ingen historik utan jag valde att vara tyst så gästerna fick vila. Det är en intensiv dag med många intryck. Efter vår fikapaus i Chichaoua däremot berättade jag en marockansk saga med applåder som följd. Alltid lika trevligt för egot!

Väl hemma i Agadir blev gästerna avsläppta och vi sa ett "Vi ses på fredag" då det är dags för de flesta att återvända till Sverige.

Ännu en härlig dag till ända. 13 133 steg tagna och imorgon ser jag fram emot första lediga dagen på tre veckor.