Att vara Maria Graube

Så vaknade man första morgonen i Marocko och Agadir. Det var fortfarande mörkt ute och endast cikadorna hördes i palmerna utanför. Jag hade inge pejl på vad klockan var.

Det fick jag ta reda på och upptäckte att den inte var mer än sex, trots allt. Märkte att solen kommer vi sju-hugget på balkongen. Men idag blev det ingen frukost. Hade bara lite cashewnötter i en glasburk...
Men jag tog ett par kort från balkongen ner mot poolområdet och Atlasbergen!

.

När klockan blev halv åtta arbetade jag mig ner till restaurangen och beställde frukost: Ett glas färskpressad apelsinjuice, kaffe med mjök och pain riche med smör för 25 spänn. Rätt okej även om det inte är vanligt val av frukost i min värld.



Jag togså småningom farväl av hotellet (ni ser bild på framsidan av huset jag bor i. Min lägenhet är åt andra hållet) och tog en taxi till min kollega Therese som bor på ett annat hotell.

När jag kom fram undrade jag om han skjutsat mig till rätt hotell... Det stod ett annat namn än det jag uppfattat att hon sa igår kväll... och jag hade sagt samma till Chauffören men stavningen vara icke med det överensstämmande.

Trots detta beslutade jag mig, efter viss tvekan, för att gå in och sätta mig i receptionen. Hon ringde väl om jag inte var på rätt hotell, tänkte jag. Själv kunde jag inte ringa henne eftersom jag inte hade hennes telefonnummer (trodde jag. Det låg i Servicemobilen men under en förkortning- Dmtfn. Men det skulle la ni ha fattat direkt att det var Therese nummer, kanske?.)

Men visst var jag rätt. Och vi hann med ett par koppar kaffe innan vi svepte iväg till kontoret.

Vi gick igenom lite grejer som vi inte betat av över kaffedrickandet men sedan kände jag att jag satt av tid och fick bege mig ut på tur i Agadir

Det blev en promenad till Fågelparken - vars övre del var stängd. Man kom bara ner till lekparken. I vanliga fall kan man gå igenom hela den (den är alltså tvådelad) och komma ut på Boulevarden där man kan ta ett Minitåg och åka en tur runt stan, något som var just mitt mål.

Den nedre delen var visserligen öppen (med ingång från Boulevarden) och jag gick en sväng där... Men jag vet inte. Har lite svårt att se djur i små inhägnader - men har man med sig barn på resan kan man gå dit och underhålla dem ganska enkelt. Det var en hel del barn där när jag kom och de kunde se berberapor, lamor, storkar, Mouflonfår, Wallabys, papegojor, parakiter m m.

.

Här är lite bilder från Minitågturen. Notera att man inte slipper McDonalds... det finns två här. Ett på Avenue Hassan II och en nere vid Marinan. Det tomma torget längst ner undrar jag nyfiket vad det kommer bli. Vi ska ha en gigantisk konsert här som samlar en miljon människor (får jag berättat för mig) på stranden. Kanske ska det flyttas dit? Vad vet jag!

Gå gärna in och läs mer om konserten på http://www.agadirinou.com/modules/news/article.php?storyid=4850 Förra året var kända artister här, bland annat svenska Agnes som är jättepoppis i Marocko. Men i år det det bara, för mig okända artister.

.

.

Jag gick efter denna tur tillbaka till kontoret men stannade inte kvar länge. Jag gick till Meditél där jag skulle ladda min telefon och mitt internet. De hade aldrig sett en Xperia, konstaterade jag snart och fick hjälpa dem lite. Men först ville de veta vilket telefonnummer jag hade.
- Det vet jag inte, svarade jag. Men jag kan ringa någon så kan ni se.
Men det förstod man inte riktigt vad det var bra för. Så det var ju bara att kämpa med locket till batteriet, få upp SIMkortet och visa och de skrev av det. Laddade med 100 DH (ungefär 100 spänn) så får jag se hur länge det räcker... Det lär vara billigt att ringa, åtminstone inom landet.

Sen var det ju internetmodemet. Det laddade jag med två månader på en gång så jag har in i december. Det kostade 400 DH.  Så nu har jag en telefon att ringa/sms:a ifrån - och meddelade mina kära familjemedlemmar per omgående, typ - och internet hemma!



Vid sju-hugget bestämde vi oss, Theres och jag, att vi skulle åka till varuhuset Marjane och handla grejer. jag hade ju en lista med mig hemifrån men den fylldes på vartefter så 1000 kronor senare hade jag fyllt mitt förråd med mat, hygienartiklar och rengöringsmedel. Där skulle jag kunna gå i flera timmar. Det är som ett Ikano/IcaMaxi/coopForum Remixed. Superkul!

.

När jag kom hem började jag glad och entusiastisk lägga in gurka... bara för att upptäcka att, ja visst, ja det skulle vara Ättika här, ja! Ha ha Och jag som hade varit fokuserad på att köpa hem vinäger!? Varför det, liksom?

Ja, ja. Jag hade iallafall persilja och salt. Skulle ha varit socker och ättika också men shit happens. Det blev en variant. Det funkade det också!
Mina stora tomater fick bo tillsammans med avokado i min nyinköpta skål i äkta plast. Ser ju väldigt trevligt ut, eller hur?

.

Innan jag gick och la mig hade jag packat upp det sista ur min resväska och Ängeln från min mor stod på marmorhyllan och ser ut över själva rummet. Nu är jag trygg, helt klart!

Och så kunde jag börja se fram emot morgondagen som skulle vara ""Upptäck Agadir på egen hand"!
Men mer om det i nästa blogg som kommer vartefter.

Simma lungt!