Att vara Maria Graube

Har egentligen inte mycket att skriva om dagen.
Jag var i Marrakech med gäster och inga större överraskningar inträffade.

Det som hände utöver det vanliga var att några hade svårt att gå och hänga med ens i långsamt tempo. (Varken jag eller Latif går speciellt fort så vi har aldrig problem med att folk inte hänger med nämligen. Vi har haft de med käpp som är med på utflykt som inte har några som helst bekymmer att följa med...) Men jag blev kanske inte JÄTTEförvånad eftersom det var samma gäster som ringt och krävt att bli hämtade på SITT hotell eftersom de inte orkade gå till grannhotellet...och det var "speciella" människor hela resan, om jag säger lite så snällt.

Många gjorde mig sällskap till lunch och jag åt en Tajine på lamm. Jag följde därefter med några galanta damer in i Souken och hjälpte till att göra goda affärer. De bjöd på kaffe som tack så vi satte oss på Glacier och tittade ut över torget tills det var dags att ge sig av. På hemresan blev det bara folksagan (och fick ännu en afton applåder när den var slut - antingen för att de var glada att den var över eller för att jag berättade den så dramatiskt hahahah)

Var hemma straxt efter halv tio och gick straxt därpå och la mig. Det hade trots allt blivit en energikrävande dag...

Men det blev en dag utan större överraskningar alltså - och med 9617 steg.