Att vara Maria Graube

 och den är inte slut än...

Sunniva och jag hade fått en inbjudan till en Rundreseledarkurs som skulle gå av stapeln i Köpenhamn under tre dagar. Vi skulle åka klockan 13 ett par dagar tidigare och ha med oss fyra datorer som skulle få ny programvara vilket innebär att de bara skulle med och vända tillbaks med oss när vi åker tillbaka till Hurghada.
Vi hade förutom våra 4 egna väskor, tre kartongen och en CO-mailväska vilket utgör 8 saker att hålla reda på och bära på.

Det var nu den osannolika dagen startade!
Vi kom iväg sent till flygplatsen och när vi kom var flygplatsansvarig från agenten lite upprörd att vi var så sena för det skulle bli krångel. Och det blev det. Vi skulle få ta med EN - inte fyra.  Efter mycket om och men och 3 minuter tills incheckningen skulle stänga fick vi lägga sänd-väskor och datorer på bandet och vi fick våra biljetter.

Vi bordade planet och satt i 5 timmar och väntade på att få landa. Vi var lite spända på om datorerna skulle komma på bagagebandet och jag satt och hoppades att min ryggsäck hade haft det bra i bagagerummet och skulle komma tillbaka till mig också. Den var ju så liten...

Vi steg ut planet och gick till band nr 3 - och där kom de! Vi var så glada och skulle sända ett sms till Lotta i Egypten. Då visade det sig att mitt Mobinilabonnemang inte fungerar i Danmark. Den söker nät fortfarande...

Allt la vi på en vagn och gick på toaletten båda två. Vi turades om att vakta. Jag vet att jag hade min ryggsäck fortfarande men la min Apolloväska på vagnen.

Sen gick vi från toaletten och så här efteråt kan jag inte minnas att jag hade något på ryggen . Ryggsäcken blev nog kvar där. Jag säger nog för jag vet inte om jag hade den med till Informationen, som blev vårt nästa stopp.

Vi hade fått ett papper som talade om hur vi kunde komma till vårt hotell med tåg. Jag kollade även taxipriset efter att än en gång ha konstaterat hur mycket packning vi hade. Men det skulle kosta 250:- och tåget bara 30:- och man vill ju att vi är ekonomiska. Vi bestämde oss för att ta tåget och fick information om var vi kunde köpa klippkort.

Vi köpte våra klippkort och fick veta att dit vi skulle kunde vi ta VILKET tåg som helst på spår 2.
Vi åkte hissen ner till spår Två dit tåget snart kom och vi steg på.
VI körde kanske 15 minuter och kom till Centralstationen - och där vände plötsligt tåget.

Vi haffade en anställd kvinna som kom och gick och hon berättade tjurigt att det tåget vi satt på INTE gick till Österpost utan till Jylland. Det tåget VI skulle ha tagit hade gått från Spår Ett! OCh vi skulle få betala med 12 markeringar på vårt 10-klippkort för att vi hade åkte fram och tillbaka. Hon berättade också att vi skulle gå av nästa station.
Vi var INTE glada!

Vi gick av och upptäckte att vi befann oss kanske 100 meter från en trappa. Det fanns ingen vagn och heller ingen information om vart vi skulle. Vi frågade tågkvinnan som bara viftade bort oss, pekade långt bort och fick svaret att det kunde vi själva läsa där borta. Det var service det!

Och det var NU jag upptäckte att jag inte hade min ryggsäck, som heller inte fanns kvar på tåget när vi steg av. Suckar!

För att förflytta oss nu kunde Sunniva ta en kartong på sin trolly och CO-mailväskan i handen och jag fick ta min Apolloväska och sedan bära ett paket 10 meter, lämna det det, hämta det andra och bära det 20 meter, gå tillbaka 10 meter och hämtade det andra och gick 20 meter. Det tog TID och jag var genomsvett.

Efter mycket om och men kom vi till hissen och kundeåka upp bara för att göra om samma procedur fast ner på nästa spår. Där frågade vi ett par unga kvinnor vilket tåg vi kunde ta och de berättade att vi kunde ta nästa men skulle bli tvungna att byta till annat tåg. Att höra detta var självklart JÄTTEKUL... INTE!

Tåget kom och vi bar in paket och väskor och satte oss. Sunniva kikade på en tavla och tyckte att det såg ut som om vi kunde ta samma tåg till vår station. Vi frågade en ung man som trodde att det skulle gå. Han var så snäll för när han gick av kollade han om det gick och kom tillbaka och sa att vi lugnt kunde sitta kvar. Det gladde oss kan jag berätta!

Sen kom vi då fram till vår station och jag trycker på knappen för att dörrarna skulle öppnas och vi kunde komma ut, bara för att konstatera att jag höll på att ramla ner gruset mellan spåren. Det fanns ingen perrong!

Där perrongen var fanns också en dörr som INTE fick brukas. De var stängd.

Sunniva sprang genom tåget för att se om det fanns en annan väg ut. Och nu var det bråttom!
Hon fann en utgång där hon stannade för att passa så inte tåget skulle gå och jag tog ett paket - nu hade jag tre - i taget och lyfte meter för meter, genom tunga dörrar och mellan vagnarna... Nu luktade jag INTE gott!

Sen såg jag Sunniva komma. Hon hade fått reda på att tåget inte skulle gå förrän om 15-20 minuter så det var ingen panik.

Vi kommer så ut med 3 paket, en Co-mailväska, Sunnivas 2 väskor och min ensamma väska och ser oss omkring och ser en trappa 200 meter bort. Det var dit vi skulle!
Samma procedur med packningen EN GÅNG TILL. Men den här gången packade vi lite annorlunda.
Sunniva tog det stora paketet oå sin trolly och jag kunde ta två mindre på en och samma gång. Det gick lite snabbare och jag blev än svettigare. För vi skulle uppför en trappa med kanske 30 trappsteg.

Men där blev vi LITE glada i allt elände, för där låg hotellet vi skulle bo på.

Vi släpade in all packning innan för dörren och skulle checka in - och då finns vi inte bokade. Inte förrän imorgon!
Men receptionen löste problemet och vi fick ett rum, 362 och fick tillgång till trådlöst internet utan kostnad till båda våra datorer. VI blev förvarnade att vattnet skulle stängas av klockan 23 men det var ju inget problem. Då skulle vi vara klara för sänggående iallafall. Och vi var lite glada igen- en kort stund.

För det visade sig att vi hade rummet nästan längst bort i en korridor på 200 meter. Samma förflyttningsprocedur för 4e gången denna kväll. Nu var det inte kul längre!

Vi var trötta och hungriga nu. Vi tänkte först gå ut och äta men vi orkade inte och tog en macka i baren.
Sen gick vi upp. Jag borstade tänderna och gick på toa och gick sen ut på internet och jag släckte väldigt tidigt efter att ha pratat helt kort med Milla o Martina.
Och hörde hur Sunniva konstaterade att vattnet hade stängts av när hon skulle borsta tänderna. Klockan var då 23.01. Det höll tiden iallafall! haha

Jag somnade och sov som en stock. Sunniva satt och knackade på sitt tangentbord till straxt efter 12 men det märkte jag inget av. Jag var JÄTTETRÖTT!



Vaknade straxt före 7. Duschade och gick ner och åt frukost samtidigt som jag förberedde mitt "föredrag" om Islam i Egypten som jag ska ha på en timme i en buss. Satt till halv nio sen orkade jag inte vänta på att Sunniva skulle komma. Jag gick till receptionen (och då kom hon) för att ringa tlll hittegodsavdelningen på Polisen men ingen svarade trots att det skulle vara öppet. Personalen rådde mig då att åka dit och gav mig adressen.

Efter att Sunniva hade ätit frukost tåg vi tåget in och fann hittegodsavdelningen - men där fanns ingen ryggsäck. Jag fick deras mailadress och jag kunder sända en förfrågan senare om jag ville.

Vi hoppade in på Netto och där köpte jag strumpor och trosor. Det var ju bara att börja köpa en ny garderob. Då ville inte Nettos kortautomat ta mina kort - inte något av dem (VISA/MasterCard) Som tur var hade jag lite danska kontanter.

Efter det så tog vi tåget till Köpenhamns central. Vi hade bestämt att vi skulle gå på HM.
Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Jag testade mitt kort i en bankautomat och de fungerade utmärkt så då släppte den oron. Men
Men Sunnivas kort var avmagnetiserat sedan tidigare och bankerna här vägrade att ge henne pengar trots att det var ett VISA-kort. Det gör de överallt annars. De bara ringer till banken och kollar så där finns pengar. Har aldrig hört att någon har vägrat dig ta ut pengar. Men det gör man alltså här. Vi gick till fler banker som gav samma svar.
Jag var hungrig och behövde äta och jag var tvungen att köpa kläder idag efter gårdagens svettiga strapatser. Jag hade heller inga pengar så det fick bli kreditkortet - och det fungerade. Våra vägar skiljdes för Sunniva ville gå in på alla banker, sa hon, för att få hjälp. Men tiden gick. Klockan hade nu blivit över 12 och Sunniva ville vara hemma til kl 15. ä

Jag tågade alltså själv in på Strøget för att leta efter HM... Efter några avstickare fann jag varuhuset långt upp på gatan. Jag trodde ett ögonblick att jag gått fel. Men där blev jag kvar i nästan 2 timmar tror jag.
Gick där och tittade och letade och hittade och provade men inget passade. Var la inne iallafall 2 gånger i provrummet med olika klädesplagg. Men när jag kände mig klar hade jag med mig en grön stickade långärmade tröja, ett vitt linne, en vit och en solgul Tshirt så nu har jag kläder för veckan. Sen får jag tvätta.

Jag stannade till på MacDonalds och tog en ChiliCheese ( ja, det är Herr Donald som har det här) och tog sedan tåget hem.

Sunniva skulle åka och träffa en kompis som bor här i Köpenhamn och jag gick över till IRMA - ett matvaruhus. Där hittade jag en ostbollevariant och köpte en Carlsberg till det. Och så köpte jag en liten flaska vin och kräftstjärtar.
Jag fann också små mintpastiller som jag ska testa. Gillar jag dem ska jag nog köpa med mig 10 stycken. Det finns inga såna saker i Hurghada, kanske inte i hela Egypten.

Efter detta gick jag in på flygplatsens hemsida för att kolla om de funnit min ryggsäck - men Nej
Och jag mailade till polisens hittegodsavdelning och hoppas får svar i veckan.
Men just nu har någon annan min ryggsäck eller så står den ensam och övergiven någonstans - och jag är sorgsen.

Efter det så bloggade jag det här och kände mig lite vemodig igen. Har öppnat min lilla vinflaska 25 cl Cuvée Vaucher, duger gott och ska nu öppna min platskartong med kräftstjärtar och lyxa lite. Sen går jag och lägger mig framför tv;n och laddar.

Imorgon börjar kursen!