Att vara Maria Graube

Idag hade jag planering och förberedelser inför gästerna som kommer den 10e/11e.

Jag hann också med att äta lunch hos en samarbetspartner och dricka kaffe hos en annan och vila lite på stranden nedanför kontoret (med kläderna på), besöka en butik och säga hej till en av hotellägarna.
Kände mig ganska strukturerad trots allt.

Och man mår verkligen bra här. Kan man vara olycklig med en sån här utsikt över en kopp kaffe?


Jag var ensam på kontoret på eftermiddagen (de andra tar siesta mellan 13 och17) men sen kom Rena och tog mig på utflykt till en liten by utanför Votsalakia där hennes farmor bor.

suckar

och där kom en bedårande svart liten valp av okänd ras på kanske 6 veckor springande när vi skulle åka. Så himla jobbigt alltså. Rent reflexmässigt tog jag upp den lille svansviftande parveln för att den inte skulle bli påbackad.
Jag satte mig sedan i bilen och var jätterädd att vi skulle köra ihjäl den för den ville INTE springa tillbaka till huset den kom ifrån. Men den sprang nog in i huset igen för den var försvunnen när vi åkte därifrån.
Hade förstås inte med mig kameran. Kanske lika bra, förresten.